Fartyg

Trafikanalys har genomfört en utvärdering av de skärpta kraven på svavelhalt i sjöfartens fartygsbränsle och utsläpp 1 januari 2015. Den visar att avsedda positiva effekter på luftkvalitet har infriats. Samtidigt har befarade negativa konsekvenser för transportmönster och näringsliv på det stora hela uteblivit, trots högre bränslekostnader och konkurrensnackdelar. Framtida förändringar i bränslepriser och regelverk, liksom fördröjda marknadseffekter, kan ännu komma att ge negativa konsekvenser.

Effekterna på luftkvalité i kustnära miljöer är påtagliga i både Nordeuropa och Nordamerika. Uppmätta lufthalter av svaveldioxid i regionala bakgrundsmiljöer har i flera fall halverats. Lufthalter av sulfat och PM2.5 har sjunkit i storleksordningen tiotals procent. Kostnaderna för Sverige uppskattas till 1,4–1,8 miljarder kronor 2015, varav 200–600 miljoner kronor avser kostnadsökningar för skogs- och metallindustrin.

Syftet med utvärderingen är att undersöka hur svaveldirektivet bidrar till, eller i förekommande fall motverkar, de transportpolitiska målen. Några risker som uppmärksammats i bl.a. EU-direktivet är överflyttning från sjö- till vägtransporter med fler trafikstockningar och ökning av andra klimatpåverkande utsläpp som följd. Ökade kostnader för rederier verksamma inom SECA och försämrad konkurrenskraft för varuägare som nyttjar sjötransporter inom SECA är andra farhågor som har lyfts.

En slutrapport och fyra delrapporter har publicerats inom ramen för utvärderingen.

Bakgrund

Den första januari 2015 skärptes kravet på svavelhalten i marint bränsle i Östersjön, Engelska kanalen och Nordsjön då Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/33/EU trädde i kraft. EU-direktivet innebär att den maximalt tillåtna svavelhalten i marint bränsle sänktes från 1,0 till 0,1 viktprocent för sjötrafiken i det svavelkontrollområde (SECA) som omfattar Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen. Syftet med svaveldirektivet är att minska påverkan på människors hälsa och de skadliga effekterna på miljön.