VTI:s utredning av mål om ökad andel cykling i Sverige

Sammanfattning

Trafikanalys råder regeringen att noga överväga om ett specifikt mål för ökad cykling är rätt väg att gå för att nå transportpolitiska mål med koppling till tillgänglighet, framkomlighet och hälsa.

Den övergripande målformuleringen behöver ses över och vi anser att föreslagna målnivåer behöver revideras och motiveras för att inte ses som orealistiska.

Det är oklart vilka resurser som måste sättas till för att nå målen, eftersom det inte har gjorts några beräkningar eller scenarier för hur målen ska nås. Framtiden för hur resandet utvecklar sig efter pandemin är dessutom fortfarande oklar, och det är klokt att avvakta med kvantifiering av målnivåer.

Det är inte heller utrett hur de olika geografiska förutsättningarna i landet återspeglas i de åtaganden som kommunerna måste göra. Ett nationellt mål måste, för att få legitimitet, ta hänsyn även till de kommuner som inte ingår i de ”redan frälstas” skara.

Dessutom bör regeringen beakta att det finns ett nationellt cykelråd som gör en årlig uppföljning av cyklingens utveckling och förutsättningar, med hjälp av bland annat Trafikanalys resvanestatistik. De flesta av de föreslagna indikatorerna ansluter till denna uppföljning och kan hanteras inom cykelrådet.  

Allmänna synpunkter

Cykling är både en fritidsaktivitet och ett transportsätt som har många positiva effekter på tillgänglighet, hälsa och till viss del även miljö, framför allt lokal luftkvalitet. Det finns också vissa negativa effekter såsom effekter på trafiksäkerheten och negativa hälsoeffekter av exponering för dålig luft. Ökad cykling innebär också fler konflikter i gaturummet med fotgängare, inte minst med personer med funktionsnedsättningar, och med kollektivtrafik.

Trafikanalys anser att alla sätt som kostnadseffektivt främjar en god tillgänglighet och framkomlighet, inte minst i städer, är eftersträvansvärda. Vi ser dock inte att nya cykelmål med den utformning som VTI föreslår är den mest effektiva metoden för att uppnå ökad tillgänglighet, framkomlighet och förbättrad hälsa. Mycket av det man vill uppnå med ökad cykling kan också uppnås med gång och kollektivtrafik, eller kombinationer av dessa färdsätt. Ett särskilt mål enbart för cykling medför att ökad cykling riskerar att ske på bekostnad av minskad gång- och kollektivtrafik. Ett mer generellt mål om en levande, säker och trygg stadsmiljö, som naturligt inkluderar och inbjuder till ökad cykling, men även gång och kollektivtrafik, skulle vara bättre i det avseendet.

Det är också viktigt att se till helheten i den transportpolitiska målstrukturen. I Trafikanalys årliga uppföljning av utvecklingen mot de transportpolitiska målen ingår en indikator om fysiskt aktiva transporter där cykling ingår. Det är inte givet att fler nya mål leder till förbättrat utfall. Resultatet kan i stället bli det omvända, fler mål riskerar att minska ambitionerna för varje enskilt mål och skapar svårigheter i avvägningen mellan mål. Rapporten nämner övriga politiska mål översiktligt men vi saknar diskussion om hur det föreslagna målet relaterar till övriga mål. Till exempel till fysiskt aktiva resor och trafiksäkerhet när det gäller de transportpolitiska målen.

Det som trots allt talar för ett nationellt cyklingsmål är att cykelfrågorna inte uppmärksammas tillräckligt inom den fysiska planeringen. Intresset för cykelfrågor är större på lokal och regional nivå än på den nationella. Det tycks också finnas institutionella hinder i form av lagar, regler och praktiker som hindrar utvecklingen mot en mer utbyggd, sammanhängande och välunderhållen cykelinfrastruktur, vilka kanske döljs i den nuvarande transportpolitiska målstrukturen. Dessa hinder skulle dock kunna hanteras genom mer detaljerade direktiv om cykelns roll i exempelvis den regionala infrastrukturplaneringen eller stadsmiljöavtal. Det finns också flera konfliktytor mellan ökad cyklism och fotgängare, kollektivtrafik och bilism, som bör adresseras och uppmärksammas mer.