Göteborgs hamn Foto Mostphotos Leif Ingvarsson

 

Det svenska transportsystemets kapacitet och tillförlitlighet faller väl ut i en internationell jämförelse. Systemet befinner sig dock under viss press. Både kvalitativa och kvantitativa mått visar, med något undantag, på stabila eller svagt fallande betyg över tid. Det visar ett kunskapsunderlag om godstransporternas konkurrenskraft som Trafikanalys tagit fram.

Med grund i forskning och tidigare studier definierar vi i denna rapport att ett konkurrenskraftigt transportsystem är ett system där företagen som använder det är lönsamma. De har också förmåga att genomföra investering­­ar så att de långsiktigt kan utveckla sin verksamhet i konkurrens med andra företag. Därtill kommer att prissättningen i respektive trafikslag internaliserar deras respektive samhälls­ekonomiska kostnader, och att de offentliga investeringarna motsvarar respektive trafikslags bidrag till samhällsekonomin.

Konkurrenskraften kan delas upp i tre analysnivåer.

  • Transportbranschen och enskilda trafikslag, som är en kombination av privata aktörer – bland annat transportutförare, men även företag inom magasinering och logistik – och offentlig infrastruktur, och dessutom skatter och regelverk.
  • Näringslivet (transportköpare), vars transportefterfrågan gör att de exponeras för kostnader i transportbranschen för att kunna nå marknader, inom riket och vid export.
  • Samhällsekonomin, i regioner eller i riket. Sveriges och regionernas förutsättningar och förmåga att konkurrera på en världsmarknad, och bidra till vårt välstånd.

Transportsystemets bidrag till konkurrenskraften

Transportsystemet som helhet har tre sätt på vilka det kan bidra till att stärka företagen och regionernas möjlighet till att dels verka, dels att utvecklas i konkurrens med företag internationellt. För det första måste transportinfrastrukturen uppfylla basala kvalitetskrav, för det andra bör den vara av en viss omfattning och ingå med kopplingar till internationella transport­nätverk. För det tredje måste de företag som utför transporterna erbjuda attraktiva transport­upplägg samtidigt som de själva kan utvecklas.

Transportsystemet i form av infrastruktur och dess sammansättning och utbredning förändras endast långsamt. Det statliga vägnätet uppgick 2020 till ungefär 98 500 km. Huvuddelen av de tunga vägtransporterna går på de större vägarna, som är dimensionerade för att klara tunga laster. Den trafikerade spårlängden järnväg, inklusive sidobanor, uppgick till 15 500 km. Drygt 12 100 km är elektrifierade. Under 2020 rapporterade 107 hamnar att de hanterat gods. Fem hamnar har pekats ut som stomhamnar i TEN-T-nätet. Antalet civila godkända instrument­flygplatser var 40, varav hälften användes för frakt och post.

Transportefterfrågan ökar men är stabil mellan trafikslagen

De senaste åren har varit omtumlande på många sätt. Coronapandemin har haft en stor påverkan på godstrafiken. För Sveriges del blev effekterna av pandemin tydliga under våren 2020. Därefter har en gradvis återhämtning skett. För gods­trans­porterna var det främst flyg­frakten och i viss mån gods till sjöss som påverkades negativt av pandemin. De senaste åren har e-handeln ökat i omfattning, inte minst under pandemin.

Transportefterfrågan per trafikslag är relativt stabil över tid. Svenskregistrerade lastbilar dominerar marknaden för inrikes godstransporter, medan utländska lastbilar utför en större och växande del av transporterna till och från Sverige. Fördelningen av transporterade ton, antal transporter och transportarbete med lastbilar uppvisar generellt en tillväxt, inte minst på korta och medellånga avstånd. Sjöfarten är huvudsakligen inriktad på utrikestrafiken och svarar för majoriteten av utrikes transportarbete. Järnvägen har ett omfattande transportarbete för ett fåtal varugrupper. Det finns få tecken på att det har skett en överflyttning från väg till järnväg och sjöfart, eller att förutsättningarna för detta har förbättrats över tid.  

Transportbranschens lönsamhet och näringslivets transport­kostnader är ojämnt fördelade

Undersökningen av de företag som använder transportsystemet för godstransporter pekar på mycket stora skillnader i omfattning, lönsamhet och framtidstro (i form av investeringar) mellan de olika trafikslagen. Vägtransporter, samt de trafikslagsövergripande verksamheterna gods­hantering och godsförmedling, är lönsamma, har en stabil investeringstakt och ökar i både antal anställda och förädlings­värde.

Däremot är den ekonomiska situationen för järnväg, sjöfart och flyg bekym­mersam. Miljökompensationen till järnvägsföretag under senare år har bidragit till att dämpa fallet, men sjöfartens ekobonus har än så länge inte märkts som en förstärkning av företagens resultat. Samtidigt är de offentliga investeringarna i infrastruktur, drift och underhåll (som kan betraktas som offentligt stöd till verksamheten) på en väldigt hög nivå inom järnvägssektorn i förhållande till dess ekonomiska betydelse, i synnerhet om vi jämför med situationen för vägsektorn.

I ett internationellt perspektiv använder Sverige förhållandevis stora och tilltagande offentliga medel på investeringar samt drift och underhåll av transportinfrastruktur, både monetärt och per capita. Över tid ökar även företagens och den offentliga forskningsbudgeten. 

Ser vi till transportkostnadsandelen av företagens produktionskostnader har den legat relativt stabilt över tid, på i genomsnitt cirka 6 procent. Vissa branscher som producerar relativt lågförädlade produkter har en högre transportkostnadsandel, medan branscher med hög­förädlade varor generellt sett har en lägre transportkostnadsandel. Branscher med låg­förädlade produkter ligger ofta långt norrut i Sverige och har därmed också långa transporter till och från kunder och leverantörer.

Sveriges konkurrenskraft

Sverige har en bra position internationellt i termer av exempelvis BNP-tillväxt och sysselsättning. Det är dock inte en bild som saknar orosmoln. Regionala skillnader förekommer för flertalet av de mått som presenterats. Dessa skillnader tenderar också att växa över tid. En ökad specialisering kräver en hög grad av anpassnings­förmåga för att överleva på längre sikt. För många regioner finns det brister vad gäller denna förmåga. En uppdelad produktion på många geografiskt åtskilda platser ställer också höga krav på ett väl fungerande transportsystem. 

Bland transportutförande företag är det framförallt vägtransport samt transporttjänster som uppvisar en positiv utveckling med en ökad andel av det trans­porterade godset, transport­arbetet och antal utförda transporter. Även lönsamhet och förmåga att genomföra investering­ar utmärker vägtransportsektorn.

Övriga transportbranscher, särskilt järnvägs­företagen, uppvisar en mer problematisk situation och lyckas inte på samma sätt som vägtransportsektorn erbjuda kunderna tillräckligt attraktiva transportlösningar.

Analyserna vad gäller Sveriges och regionernas konkurrenskraft pekar med andra ord på att vägtransportsektorns aktörer har en förmåga att bidra till denna konkurrenskraft. För övriga trafikslag och dess aktörer är förmågan mer problematisk, illustrerad av fallande marknads­andelar för transporter av flertalet varugrupper och en vikande, alternativt en negativ, lön­samhet.


Fördel vägtransporter

Forskning, innovation och kompetensförsörjning är trafikslagsspecifika frågor i transportsektorn. Vägtransporter dominerar...

Ett uppdrag för bättre klimat

I mars 2021 beslutade regeringen att Trafikanalys skulle få i uppdrag att leda arbetet med att ta fram analyser och underlag so...

Transportsektorn kan nå klimatmål men fler styrmedel krävs

Målet att minska utsläppen av växthusgaser från inrikes transporter till 2030 kan nås - men det är angeläget att beslutade...