Omställning inom flyget
När vi beskriver transportsystemet brukar vi säga att det består av fyra trafikslag: väg, järnväg, sjöfart och luftfart. Alla har sina konkurrensfördelar och möter på olika sätt människors och organisationers behov. Ganska självklart; skulle ett trafikslag tappa sin funktion skulle det snart konkurreras ut. Men ibland har jag fått känslan av att det inte är så självklart.
Ta till exempel frågan om flygskam. När jag konsulterade Chat GPT lät hen berätta att ordet ”flygskam” dök upp i Sverige omkring 2017–2018 och fick stort genomslag runt 2019. Det var då det började användas i medier, klimatdebatter och på sociala plattformar. Även om ordet och diskussionen fick viss spridning utomlands blev det enligt Chat GPT aldrig lika kulturellt stort som i Sverige. I många länder har flygande mer status, eller så är avstånden större (t.ex. USA, Australien), vilket gör att man inte lika lätt kan ersätta flyget med tåg. Så termen fäste, men inte beteendet i samma grad.
Det här var dock några år sedan. Snart kom pandemin och orsakade betydande utmaningar för stora delar av transportsystemet, inte minst flyget. Efterverkningarna av pandemin är något som branschen än idag kämpar med. Men de senaste åren har det också blivit ett ökat fokus på att faktiskt ställa om flyget i en mer hållbar riktning. Regelverken på EU-nivå skapar tryck på aktörerna, vilket i sin tur ska skapa en efterfrågan på mer hållbara drivmedel (SAF, som man brukar kalla det: Sustainable Aviation Fuel). Efterfrågan ska i sin tur skapa ökad tillgång, vilket kommer att behövas, i synnerhet från och med 2030 då regelverkens krav skärps. Detta är en viktig bakgrund till det utredningsuppdrag som jag för närvarande är mycket engagerad i: Utredare ska ta fram handlingsplan för fossilfria drivmedel för sjöfart och luftfart - Regeringen.se.
Som en del i arbetet var jag härförleden med på en konferens, Flight Plan ’25, och pratade mer om uppdraget. Här kunde jag på plats se engagemanget i frågan, vilket var mycket stimulerande. I samma veva släpptes för övrigt även Kommissionens s.k. STIP (Sustainable Transport Investment Plan).
Här förespråkar man att medlemsländer går ihop och satsar resurser på en pilotmodell kring ett riskdelningsinstrument, där tanken är att ett sådant instrument ska stärka förutsättningarna för att marknaden gör investeringar som kan öka tillgången på bl.a. SAF i erforderlig utsträckning. Ett spännande initiativ, som är väl värt att hålla ögonen på.
//Mattias
