Nya tolkningsriktlinjer för avgifter för tillträde till järnvägsspår
Utformningen av de avgifter som järnvägstransportörer måste betala för att nyttja järnvägsinfrastruktur skiljer sig åt mellan olika länder. I de nya riktlinjerna presenteras kommissionens tolkning av centrala bestämmelser i direktivet om inrättandet av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde.
Tolkningsriktlinjerna rör de avgifter som järnvägstransportörer måste betala för användningen av järnvägsinfrastruktur. Avgifterna är en viktig inkomstkälla för järnvägsinfrastrukturförvaltarna och är, tillsammans med direkta statliga bidrag en viktig del av finansieringen av järnvägsnätet. Ur transportföretagens synvinkel är avgifterna en stor del av de totala driftskostnaderna och har därför en betydande inverkan på transportföretagens lönsamhet. Tillträdesavgifterna kan bestå av följande delar:
- De obligatoriska avgifter som täcker infrastrukturförvaltarnas direkta kostnader för tågdrift (marginalkostnad).
- Valfria uppräkningar.
- Valfria delar såsom trängselavgifter, det vill säga avgifter för kapacitetsbrist och miljökoefficienter.
Tolkningsriktlinjerna handlar om de två sista punkterna. Olika länder använder olika uppräkningar för att infrastrukturförvaltaren ska kunna nå kostnadstäckning. Storleken och utformningen förklaras till stor del av storleken på de statliga anslagen. När det gäller uppräkningar betonas att dessa aldrig får vara större ”än vad marknaden kan tåla”. Innebörden av detta och för olika typer av marknadssegment lyfts fram i rapporten.
När det gäller trängselavgifter konstateras att de endast få tas ut på infrastruktur som har förklarats överbelastad. Trängselavgifterna måste tas bort i de fall infrastrukturförvaltaren inte lägger fram en kapacitetsförstärkningsplan eller inte lyckats genomföra de planer som anges i den.
